När rädslan smyger likt en tjuv om natten ,när skuggorna blir otäcka och skrämmer ,då bär vi alla ett barn inom oss. När vägen känns så hård och skorna är för trånga ,när sorgerna flyger likt fåglar omkring oss ,då kommer barnet inom oss fram ,den lilla och hjälplösa ,rädda som ännu behöver någon att luta sig mot. När kylan biter i oss och frosten lagt sin slöja över bladen ,då känner vi den lilla människan inom oss ,den rädda som bara vill gömma sig ibland. Vårt yttre skal det åldras ,likt träden får vi årsringar ,likt den vise lär vi oss alltid av livet ,men någonstans finns den lilla människan ,barnet som fortfarande behöver någon som håller i handen ,som stödjer oss på vägen ,som hjälper oss upp när vi faller ,någon som läker själen när den gråter. När allting känns som kaos inom oss ,när ser vi kanske inte längre minns nuet ,då finns det ett barn inom oss ,samma lilla människa vi en gång var finns alltid ,alltid kvar.