Jag sitter fast i en hiss med mig själv..

Med alla mina tusen tankar...

Som att jag vill att den ska börja åka..men endå vill jag vara fast här..

för då slipper jag allt där ute.. alla öppna tankar..

dom man inte får ha.. här inne får ingen veta,här är jag anonym..

men där ute,blir allt så uppenbart..

hur jag bara har dig.. i mina tankar..

som att spela död fast jag är levande..

..jag springer för att få tiden att gå fortare

så att ingen ska märka..

när jag utanför hissen är..

som att jag flyr från mig själv och vad jag känner..

..jag får inte känna så för dig.. det är inte alls okej..

så dumt..så illa..så patetiskt,förbjudet pinsamt..

så jag stannar nog här hissen..och njuter av tiden ..

..och låter tiden visa vart jag ska..när jag ur hissen kliver..