Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Mellan livets första andetag och dess sista suck...

...passerar många dagar förbi, dagar av vånda och oro, men också av kärlek och vildaste lycka. Livets resa kan vara lång och knagglig men de vänliga själarna man möter på vägen är många, de liksom bäddar in mig i bomull på min envisa väg mot målet, och för evigt blir deras namn inristade i min hjärnbarks knotiga irrgångar. För man glömmer inte dem som ställer upp i ens djupaste förtvivlan, de finns där för alltid att bära med sig i det vackraste av hjärteskrin.




Fri vers av Aurora Borealis
Läst 334 gånger och applåderad av 3 personer
Publicerad 2007-10-11 16:55



Bookmark and Share


  charlotte hedendahl
Vacer och hoppfull dikt som värmer själen!
2007-10-11

    sunnanvind
så varmt och vackert ...
2007-10-11

  * Ammi *
ja så sant så .. man glömmer aldrig vänner som värmer
fint!
2007-10-11

    Bodil Sandberg
Här blir man liasom andäktig...dikten är så VARM så VARM!!!!
2007-10-11
  > Nästa text
< Föregående

Aurora Borealis