Nu inatt när tårarna tränger sin väg fram

genom trånga kanaler och en inbillad stolthet

jag förbannar dig ty jag älskar dig

jag förbannar alla andra män som ber om min hand

intrigskapare som sänker mig i havet med tyngder av svartmålad skuld

ty jag kan inte älska mer än mina egna djupa andetag

jag trodde verkligen det var över

att mitt avstånd till dem var hårt som cement

men jag tänkte inte tanken

att du dyker upp i bilder när jag minst anar det

när jag minst behöver det

en enda natt för att inte glömma mig

bara jag i min sanna identitet

en enda natt för att glömma nuet

gav mig mer att minnas imorgon