Det klättrar ett barn ibland trädens kronor långt däruppe nära molnen ,det klättrar ett barn ibland solens strålar och snart trillar äpplen i backen. Det klättrar ett barn över järsgårn med glimt i sin ljusblåa blick ,med bus i sitt sinne och lycka i hjärtats minne. Så springer ett barn över ängen med solsken i sitt hår . Jag hör en röst som då säger ,vilken fin son du har ,han är verkligen orädd och busig precis som en pojke ska vara ,jag ger den personen en blick som säjer ,den här gången hade du fel ,det är ingen pojke du ser ,det är min dotter du ser ,hon är vild och ,hon syns och tar plats ,men varför ska inte flickor få det?. Min dotter har ingen rosett i sitt hår ,hon har inget rosa ,det är inte det att hon inte får ,för hon får det hon vill och lite till . Min dotter hon klättrar bland trädens blad ,hon springer och busar ,hon skrattar och ler ,hon älskar att leka men inte prinsessa ,hon vill inte vara tyst och stilla ,hon vill stoja och leka och i bland kan hon trilla ,men hon vill inte vara prinsessa hon vill vara den flicka hon är ,hon vill ta plats ,hon vill vara busig och jag är den stoltaste som finns ,ja lyckligare kan man inte vara.