jag vill skriva en dikt om hur det många gånger var förr aldrig fick man öppna hjärtats stängda dörr. Vad du än gör visa aldrig att du gråterNågon sade: Visst får du gråta ,men aldrig om någon ser dig ,visst får du skrika ,men aldrig om någon hör dig, visst får du vara som du är bara ingen ser dig. Du ska stå stark och rak i ryggen ,du ska inte böja dig som ett blad och gråta som ett barn ,inte när någon ser dig. Du ska stå rak i ryggen ,möta verkligheten utan att slåss för ditt eget ord ,du ska följa de andra ,då gör du rätt mitt barn. Visst får du gråta ,men aldrig så någon ser dig, visst får du skrika ,men aldrig så någon hör dig, visst får du vara liten och rädd ,men vad du gör spela din roll när andra ser dig ,stå rak och orädd då ,med fötterna stadigt mot livets scen ,visa ingen tvekan och vad du än gör gråt inte när någon ser dig. Visa inte känslorna som du bär inom ditt hjärtas bok ,lås den och göm nyckeln väl ,låt aldrig någon annan veta att du egentligen gråter ,att du egentligen är rädd inom dig ,dölj det bakom din fasad och visa aldrig att du gråter Men den som sade det förstod visst inte ,gråten renar ,gråten stärker ,att gråta är aldrig någon skam någonsin .
Fri vers
av
~~*MariamAurore*~~
Läst 241 gånger och applåderad av 3 personer Publicerad 2007-10-16 00:08
|
Nästa text
Föregående ~~*MariamAurore*~~ |