Nu är det dags att förlåta

alla gamla tider

och de tider

jag aldrig hann uppleva

Det är dags att förlåta

allt jag glömt

och allt jag förlorat

Vi faller ner på knä

för att be om förlåtelse

till alla bortkastade situationer

då vi kunnat återvända

till staden där vi en gång

målat gatorna

Det är snart dags att förstå

att mörkret bara är vackert

på långt håll

och att ursäkter bara utplånar

tillåterserna till att ljuga

Det är dags att be om förlåtelse

för alla lögner

och för allt jag gjorde

som jag inte menade

för alla gånger jag förnekat

och för tårarna jag tvingade fram

Det är dags att förlåta

de löften vi trodde på

och miraklet som aldrig inträffade

Det är dags att förlåta

för det är de vi är bäst på

för det är så

att jag ber hellre

om förlåtelse än om

tillåtelse,

och 

Förlåt mig,

att det inte alltid

blev så 

Det är dags att förlåta

livet jag inte tog på allvar

och känslorna jag spolat ner

för att glömma gamla tider

under slocknade stjärnor

Förlåt mig för alla ord

för alla tårar

för alla lögner

för mig själv

för andra

Förlåt

Kan du

förlåta mig?