När mardrömmar blir verklighet!


Har du någon gång älskat någon så det känns i hela kroppen? Då du inte har en blekaste aning om hur du ska uttrycka din kärlek. Då det finns så många ord, siffror och bokstäver som rullar runt inne i huvudet och du inte kan bilda dem till ord? Ord som skulle kunna förtydliga den verkliga kärleken, kärleken som bor långt inne i varje hjärta. Den kärlek som få människor känner av, kärleken som många människor aldrig upplever. Den känns som en kall känsla, sådan kall att du aldrig någonsin känt av riktig kyla någon gång. Men på samma gång kokar du inom dig. Det finns så mycket kärlek, så mycket känslor och så många ord som vill ut. Men du vet inte hur du ska få orden som snurrar runt i huvudet att låta lika bra i verkligheten som inne i huvudet. För det är där känslorna bor, inne i huvudet. Det är där dem bildas. Och det är där du, bara du vet hur mycket han betyder för dig och det är bara du som förstår.

När du vill uttrycka dig går det inte som du tänkt dig. Inne i ditt huvud låter allt 10 gånger bättre. Du vet inte vad du ska säga för att visa honom hur mycket du älskar honom, hur mycket han betyder för dig och hur mycket du skulle kunna offra för honom. Du är rädd att dina uttryck och dina känslor inte ska bli besvarade. Att han bara ska säga ”tss, vad söt du är” och sedan vända sig om som om meningarna vore en daglig vana. Han märker inte att det du säger verkligen är den rena sanningen, att du menar vartenda ord. Han förstår inte att du inte kan uttrycka dig bättre för bokstäverna i ditt huvud aldrig bildas till ord som skulle kunna få en människa att förstå att det du säger är kärlek, att det du säger verkligen är kärlek.

Jag blir ofta besviken på hur alla sorts människor reagerar på kärleken. Att man inte tar bättre vara på den, och försöker göra något vackert av den, som en svart vit bild med höst löv i färg av orange och gul. Det enda man fokuserar på är det orange och gula löven. Det är det som är kärlek. Kan man se konsten i en vacker bild kan man se kärlekens betydelse. Kärleken är som en svart vit bild med fokus på något i färg, där bara en eller några få enstaka föremål är målad i några väl valda kombinerade färger. Något man öppnar ögonen för. Något alla ser, men som alla betraktar på olika vis. Vissa ser det vackra i bilden och vissa ser en helt vanlig bild.
Där är skillnaden. Kärlek eller riktig kärlek.

När jag ber dig finnas hos mig varje dag, att bara finnas vid min sida. Får jag ofta bortstötningar. Bortstötningar som ger mig en stark smärta i bröstet. Smärtan som bara du kan laga. Det svåraste mellan dig och mig är inte att vi bråkar för mycket, utan för att vi ser kärleken på två helt olika vis.

När du skickar ett sms där det står ”jag tänker på dig” eller ”jag saknar dig” bränner det så underbart i mitt hjärta. Det är så jag vill att din personlighet ska vara alltid. Det är då du börjar upptäcka och öppna ögonen för den vackra bilden. Det är då du börjar se den verkliga kärleken. Men det är så svårt, för du ser inte det jag ser. Du känner inte det jag känner.
Ibland känns det som att jag är ensam i förhållandet.

Och snart är det över, den vackra bilden som bara jag upplever med dig. Snart är det över. Efter sommaren kommer ingen att finnas vid min sida, ingen som skickar de brännande smsen någon gång ibland. Ingen som gör mig trygg, glad och lycklig. Aldrig, aldrig som du. Ingen har någonsin fått den vackra bild-kärleken av mig, bara du. För jag vet att om det aldrig hade blivit såhär hade vi begravits i samma kista, under samma gräs och i samma jord. Med våra namn inristade i stenen ovanför, och därmed ”Med all kärlek”.
Men när mardrömmar förverkligas till verklighet, kan varken du eller jag göra något.