Jag har inte glömt dina frätande ord ,dom var likt lågan som svedde min själ, de har lämnat kvar ärr ,små spår utav allt som du gjorde  mot mig. Men jag har förlåtit dig det har jag ,även om jag ofta ville banna mig för det ,du gjorde mig ju ont.  Hur många nätter har jag inte vätt min kudde med själens regn ,hur många dagar har inte mitt hjärta svidit ,hur många stunder har inte varit i nyanser av grått ,men jag har förlåtit dig  ,för att du aldrig förstod mig ,för att du aldrig gav mig tröst ,för att du var för blind för att se ,för döv för att höra ,jag hatar dig inte mer för det ,du kunde ju bara aldrig förstå. Jag har inte glömt hur jag en gång förtrollades av all din charm ,hur du strödde rosenblad på varje väg jag tog ,hur du fick mig att tro dina lögner ,för att sedan visa ditt riktiga jag.

Men jag har förlåtit dig nu ,trots att du fick mig att brista ,trots att du stal mina tårar ,du tömde mitt hjärtapå kärlek för ett ögonblick,men jag har förlåtit dig nu ,du såg bara inte hur ont du gjorde ,jag har lärt mig förstå det nu. Kanske hade någon givit dig frost när du bara ville ha värme ,kanske hade någon givit dig hat när du bara ville ha kärlek ,kanske var det därför du inte kunde älska ,ja kanske var det därför du blev trasig även du.

Men jag har mött en annan nu ,jag har mött någon som skänker sina ord som gåvor av platina ,som ger mig den vackraste kärleken en människa kan få ,jag har mött den vackraste av blommor ,så nu strålar jag ,nu har jag blivit helare ,ja nu är jag kanske lite mindre trasig än förut.