en filosofisk jävel vandrar gatan fram

med händer fästa vid gränsen mellan

himmel och jord

hans blick fastnade vid horisonten

och han log mot den

han vet inte, men kanske

kanske

att den log tillbaka

han vandrar fram med tanken i bakhuvet

om en framtid där slitna fingertoppar inte bestämmer

vägen man skall gå och

vägen bakom visar honom

hur rädd han varit

för att ta första steget

men nu

är han glad att han gjorde det

för en dag skall han

skaka hand med självaste

regnbågen

en filosofisk jävel kommer varken nå

horisonten eller regnbågen

men vi är tysta

vi säger ingenting

och låter honom i stället

hoppas