Tårarna rinner
igenom idominsalvan
och jag känner
smärta under
foten men jag är
så inne i mina tankar
att jag inte
ens vet vad jag
trampat på.

Man måste se för
att upptäcka.

Och visst har
jag alltid
lite hopp i ögonen kvar
även fast
det känns som du
oftast häller
svek blandat med
KNIVHUGG och SYRA
i dem.

(Ikväll blev det
ganska mycket
knivhugg.)

Vi står på en
äng och ser på varann
utan att kunna
beröra varandras
händer.
Jag gråter medan
du kastar
dina falska
förhoppningar.