Jag känner mig tom
Tom och illamående av alla känslor som rörs omkring i mig

Tanken på en blodröd, lång ros med vassa taggar bakom cellofanpapper
Som en glaskupa

En liten papperslapp, två ord
Gör mig förvirrande upprörd

Glaskupan sprack
Cellofanpappret blev till tunna, vassa skärvor och grävde sig in i min hud

De skaver ännu mot mitt hjärta

Jag vill glömma smärtan
Ta ett djupt andetag och fokusera på någon annan som får mitt hjärta att slå fortare

Som får mig att glömma bort att lyssna, förlora fokus för en stund

Ett ögonblick, och trots tystnaden
Blir jag svag i knäna

En knuff ur balans
Men väl på golvet stirrar jag inte bara in i hans ögon

Jag minns någon annans också.