Vi lever i ett
ofta förekommande
ordbrus.

Mycket intresserar oss
inte eller kasseras
omgående när
vi lyssnar.

Tystnad behövs
för att vi skall
kunna tänka själva.

Tystnad i kommunikation
kan vara ett meddelande
utan ord på flera sätt.

Frånvaro av svar är
också ett svar.

En tystnad kan
också vara talande.

Ett ordrikt budskap
eller svar kan vara
intetsägande.

Det kan låtsas säga något,
men säga samma sak
som tystnad.

En del ord är
bara oönskat
svammel.

En del som sker
saknas det ord för.
Tigande blir det rimliga.

Vi kan fråga eller meddela
utan ord.
Vi kan ibland förstå
vad som kan sägas
utan att något sagts.

En del kan uttalas med ord,
men bör aldrig sägas.
Ord som uttalats
kan inte fångas in
och raderas.

De kan bara
kompletteras med
förtydliganden,
tillägg eller förnekanden.

Ord kan förstås
på annat sätt
av lyssnaren.

Tystnad kunde
varit att föredra.

Tystnader kan ge
viktigt utrymme för
att tänka och känna
och handla.

Pratande kan leda till
att ingenting blir gjort.

En del skulle behöva
vara tysta (dvs. tänka)
längre innan de pratar.

Andra behöver mer
tystnad (dvs. slippa
andras prat) för att
kunna tänka själva.
Behöver inte få
ordrikt påskrivet
vad de skall tänka.

I tystnader kan saker hända:
Inom människor,
mellan människor,
mellan människor och natur,
mellan människor och andra
objekt såsom konst.

Talandet är ofta överskattat
i vår tid.

Tystnad är ofta underskattat.



Hur är det med poesin och
tystnaden?

Det kan verka som det
ofta behövs ett visst
mått av tystnad för
att formulera poesi.

Det kan verka som
poeter är tysta rörande
en del fenomen. Även
detta är ett budskap
från poeterna.

En del i en del dikter
är outtalat och
överlåts till läsaren.
Eventuellt blir
läsaren tyst.

Tystnad i dikter
kan starta processer
hos läsaren.
Läsaren kan bli
tystare eller bryta
en tystnad.