Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Jag sa jag vill ha stulna svarta rosor på min grav.


Close it,
close the door right in front of my face.
Show me the evil you disire.
I tried to be thankfull.
But everything\'s so complicated now.
We\'re no longer living in the moonlight.
It\'s my suicide, MY fucking suicide they\'re all talking about.

Jag vill inte längre.
Jag vill inte längre vara kvar.
Jag vill vara ensam.
Jag vill gömma mig och vara ensam.

Små grå lätta moln,
dom täcker himlen,
samtidigt som mina ögon fylls med tårar.
Än en gång har jag blivit trampad på,
än en gång blivit sviken,
och mina fötter blir mörkbruna av leran.

Solen har försökt så många gånger,
försökt lysa över mig.
Men jag gömmer mig i mitt rum.
Mitt rum med svarta gardiner,
sönderslagen telefon och låst dörr.
Jag vill vara ensam från dig med.

Ikväll är jag nostalgisk
lyssnar på ord från ett så vackert klockslag.
Men tiden går,
och vi blir alla gamla en dag.

Jag orkar bara inte vänta länge till.
Jag vill bara vara ensam.
Ensam från solen, ensam från dig.

Minnerna är mitt enda sällskap,
och jag dränker mig i blod,
samtidigt som jag önskar att du gjorde detsamma.

Djävulen bor i mig nu.
Jag har inte hybris.
Mina ögon har bara blivit mörkare.
Mina händer har bara blivit kallare,
och hela världen har blivit så mörk att solen behöver nya batterier.

Jag drömmer inte längre om dig.
Jag kramar hårt min kudde och ser bara svart.
Droppar av blod i mitt ansikte,
kan jag känna med ena handen för munnen.
Jag får inte skrika. Jag kommer ändå aldrig överrösta vad jag hör.
Jag hör en allt för djup tystnad inom mig,
som aldrig tycks försvinna.

Allt är suddigt nu, och ingen vill se mina känslor.
Jag är bara en hora,
en vidrig överbetald hora anställd av djävulen själv.
Att övervinna lyckan är min uppgift.

Och jag lyckas, jag lyckas riktigt jävla bra.
För åskan mullrar, övervinner min rädsla om en morgondag.
Och ögonen flackar i panik,
men med en självsäkerhet så uppenbar.

Min dödslängtan förvandlades till självhat,
och jag försöker finna ett sätt att leva i det.
Men tomheten är för självklar,
och alla glor på mig,
på horan med rinnande mascara och blod i ansiktet.

Är jag lycklig nu?
Mörkret har vunnit och solen är död.




Övriga genrer av Lovesick
Läst 561 gånger och applåderad av 4 personer
Publicerad 2007-10-21 16:03



Bookmark and Share


    ej medlem längre
En flödande, talande och mycket uttrycksfull text i all sin smärta. Du fångar den underbart och berör verkligen läsaren.
2007-10-31

    Morbide
du skriver alltid lika berörande och den här är inget undantag. vackert vemod!
2007-10-22

  *Camilla*
Älskling .... Jag vet inte vad jag ska skriva...
den...åh...som egna ord, fast ändå är dom dina
allihop

jag saknar dig, och jag ska fan ta dig ifrån ditt
helvete av mörker

Älskar dig <3
2007-10-22

  Kramgalen
ortoligt fantastikt. love it.
2007-10-21
  > Nästa text
< Föregående

Lovesick
Lovesick