Vårsolen ler mot mig,
och mitt ansikte är av glas.
Men ikväll reflekterar jag inte,
reagerar jag inte.


åh, vad jag bara vill känna.
Någonting. Ingenting någonting.



Festival, grönt gräs, obeskrivlig fylla, rök från varje mun, jag smakar som en regndroppe hela kvällen. Krossat glas.
Jag vill falla isär på nytt, veta att jag lever, att jag andas, existerar.



Jag imploderar. Tyst. Stilla. Ensam.
Funderar på om det finns ett liv efter.







Föralltid är jag din.
Vill att du ska se på mig, vill att vi ska andas samma solnedgång.
Solen slocknar utan dina läppar,
och jag vill bara falla sönder i en moln av cigarettrök.


Jag hittar dig sönderskuren, mitt allt.
Du ville bara visa vägen.