Ibland så läser jag det jag har skrivit
Och tänker
”Fan, det här blir ju rätt bra”
Och jag är nöjd

Men när jag ser mina ord
Med hårda svarta bokstäver
På en datorskärm
Med någon annans blick
Så känns det falskt
Fult tråkigt tillgjort

Det kanske är så
Att mina små dikter
(i brist på ett bättre ord)
Bara kan göra sig förstådda av mig
Bara jag känner smärtan glädjen sorgen
Vemodet
Bara jag ser hur vackert det är

Det är väl för att andra
Inte älskar mig så mycket
Som jag älskar mig själv
För jag är egenkär på en hög nivå
Det är hatkärlek i världsklass
Jag är min bästa vän och värsta fiende




Jag borde nog lägga skrivardrömmarna på hyllan

Om trettio år sitter jag där
Med volvo villa vovve
Och en man jag avskyr
Och tre bortskämda snorungar
Ett tråkigt normalbetalt jobb
Läser mina texter
Känner, gråter, skrattar




Önskar