trasig, jag är så trasig i hela mitt huvud. jag har börjat fundera på om jag är den enda ängeln som finns. är jag den enda som ser på saker som det vore den första och sista gången? ibland undrar jag om jag lever i en annan dimension, om jag verkligen gör det, för ibland tror jag det. jag vill hitta fler änglar, jag vill inte vara ensam här längre. det gör mig rädd och jag känner mig ensam än fast jag är omgiven av flera olika människor varje dag. om jag nu lever i en annan dimension så vet jag inte om jag vill komma till verkligheten. när jag tänker den tanken, att vara delaktig i verkligheten ryggar jag tillbaka. ibland undrar jag om jag verkligen sitter här nu, eller om det är hallucioner, för oftast känner jag mig inte närvarande. jag vill inte till verkligheten utan jag vill för evigt leva i min dimension, men jag vill hitta fler änglar som kan följa med mig i min dimension, jag vill inte vara själv längre, det gör mig rädd.