Det är svårt
för mig att avgöra
om jag
saknar den tiden
då hela den lilla
skolan hade
feber året om.

Vi hade
ju inga världsbilder
eller
förberedelser i
våra bakhuvuden.

Åh, vi visste
ju ingenting.

Vi grävde bara
igen stora
sandlådsgropar för att få
saft och
lät skridskorna
skära in i våra
lår när vi gick ner
till isen.

Så dumma som
vi var.

Efter alla
tvångspussarna
på mamma, pappa, barn
vågade jag
aldrig vara
mamman mer.

Aldrig mer.

(Varför slog
jag honom inte?)

Jag var så liten.