Dom där pojkarna
var aldrig
nyckehålsmärkta
av världen
för dom var så
negativa
att gungorna
fick dåligt
självförtroende.

Dom där pojkarna
fick inte pilla
på sina skrapsårs-
infektioner
för plåstret var
jämt slut
och sådant ska
man ju inte dela.

När dom där
pojkarna
var sju dagar
ströp doktorerna
deras fantasiådror
så dom
kunde aldrig
skriva sagor.

(För dom är
det inte läskiga
monster i batterierna
eller ugglor eller
papegojor,
för dom piper inte
fågeln efter sin
mamma.)

Dom där pojkarna med
hängslena på
fötterna var aldrig
accepterade så
dom letade
efter samhörighet
på källartrapporna
istället.

Pojkarna som
aldrig hamnade rätt.