Du stod där i en månskugga
Medans natten såg på

Silverstänk över granar
En bäck som porlade

Ensamhetens svarta sammet
omslöt dig under vintergatan

Ensam i dina tankar
drömde du om en ljusare värld...

Sorg du som tynger så många själar
Sorg som förvandlar oss till trälar

Döljer den minsta gnutta av ljus
gör att vi glömmer livets rus.

Snabbt passerar dagar och år
inget finns kvar, inget består

Bara ångest över det som ej finns
Bara saknanden är det som vi minns...