En liten pojke förloras i en kravmärkt värld
blir offer för ännu ett märkesklätt svärd
historien tvingas under vapenhot att skrivas om
vi ber alla, att det är en sista gång

Bakom solglasögonen sänks kistan ner
vi kramar våra rosor hårt och ber
dags att ge vår revolutionsbössa sitt bidrag
så vi slipper se dom på varje tidningsblad

Jag vrider upp elementen till max
efter reklamen så infinner sig istiden strax
ingen idé att tro värmen kommer hit igen
dom kalla frusna fotspåren har gått för långt