Jag stirrar ut genom bilrutan, ser landskapet svischa förbi.
Solen skiner och himmelen är blå.
Pratar gamla minnen och skojjar å står på.
Är nog ganska uppspelta och ivriga båda två.
Vår årsdag närmar sig med stora kliv, äntligen ska allt bli annorlunda.
Vi ska fira vårt gemensamma liv.
Ur tomma intet dyker den plötslig upp.
Som en ilsken tjur kommer den emot oss, du försöker väjja men det är för sent.
Du hinner bara sladda runt så smällen tar på din sida. De första ja hör när ja vaknar upp ur mörkret är hur du kvider.
Vänder mig om å ser hur du ligger där , du lider.
Stapplar mig fram, tar din hand. Du hostar och säger att du fryser. Det är blod överallt. Jag hör sirenerna långt borta å ber dig hålla ut. Men du försvinner sakta bort från mig… Du tar ditt sista andetag…
Ambulansmännen kommer, de försöker få mig att släppa dig. Jag vill inte. Vill inte släppa taget, vill inte inse att du är borta.
När de sedan lastar in dig och börjar köra därifrån då skriker ja förtvivlat, Jag skriker så lungorna blöder! Vill inte att du ska lämna mig!

Då vaknar jag. Du håller om mig och tröstar. Allt var bara en dröm.
Du hörde mig skrika och frågar vad som är fel. Jag säger lämna mig aldrig, det är du som gör mig hel…