När du tog av dig ditt kristna kors för natten
Fann du klösmärken långa som kanyler
Över dina köttiga armar på morgonen


Din plansch hade fallit till golvet
Jag nålade upp den enkla konstruktionen
Medan en flock eleganta kattdjur hoppade fram
Som snabba reflektioner över takåsarna


Varpå jag svimmade
Föll genom morgnar och år
Hejdlöst genom mina dystra minnen


Jag såg dessa sömnlösa kvinnor och män
Vandra in och ut ur varandra som byggnader
Som lutande torn som föll
Över nakna hopar av utsträckta händer


Jag såg dig stirra i taket i ett år
På fotografiet har blicken låst sig
Du höll en baby i din hand
Babyn slet sig loss


Du höll en tidning i din hand
Den var gul och bar ett datum
Som inte fanns