några timmar efter mörkrets inbrott låg byggnaden och spände sig i tystnaden. ett konstant samlande av krafter inför den följande dagens oregelbundna puls.

några timmar efter mörkrets inbrott tog du trapporna, aldrig hissen till källaren och väntade tills dörren bakom dig stängdes och du var omsluten

av de enstaka ljuden från rören, de få strimmorna från gatlyktorna och skuggorna som vilade mot väggarna förde din vitknutna hand mot strömbrytaren,

men du visste att inget ljus skulle flöda, att du åter skulle tvinga dig förbi  siluetterna och varsamt passera alla strömförande brytare i mörkret