Där gick jag i skogen och funderade över blåbär.
Varför heter det just blåbär när de är lila?
Om de hade varit röda, hade man sagt rödbär då?

Jag tittade upp och såg dig.
Jag log.
Jag såg hur ditt hår svajade i vinden.
Hur du rörde dig när du gick där framför mig.

Vägen svängde och jag slutade le för jag kunde inte se dig längre.
Jag började gå fortare och fortare.
Jag sprang nästan sedan såg jag dig igen.
Och gick igen leende.

Gick ikapp dig tills jag gick brevid.
Vi sa ingenting, det behövdes inte.
Vi bara tog varandras händer och gick vidare.