Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Ibland vill jag dö

Nu är jag trött. Jag är trött på allt som har med allt att göra, jag vill rymma bort till en plats där det är tillåtet att känna lycka. Atmosfären här gör allt för att hindra mig från att känna glädje och lycka under en längre period, jag vill bara bort bort till en plats så långt bort det går. Jag känner själv hur mina sår i hjärnan och i själen bli djupare och svårare att laga. Jag känner själv hur jag långsamt dras mot den psykiska kollapsen och jag är rädd för att tappa kontrollen över mig själv.

Jag kommer på mig själv med att titta ner mot gatan från mitt fönster och tänka att det vore skönt att flyga för att sedan få sova hur länge jag vill. Jag dras mot tankarna på hur skönt det vore att slippa tänka, sluta känna och bara vara. Inga krav. Ingen framtid som måste planeras. Är jag ensam? Är det bara jag ensam på jorden? Alla de andra är bara luft, programmerade till att prata och känna i min närvaro, programmerade till att vara komplicerade individer bara för att lura mig till att känna gemenskap med andra. Jag känner mig så lurad, och så naken. Jag vet om att jag inte hör hemma här, hör jag hemma här? Jag vill vara med min gråvita kanin i kaninparadiset, där är man lycklig.




Övriga genrer av Willma
Läst 331 gånger och applåderad av 1 personer
Publicerad 2007-10-29 15:54



Bookmark and Share


  Darkness
Usch ja, det här känner jag igen mig i.

Bra beskrivning på hur det kan kännas.
2007-10-29
  > Nästa text
< Föregående

Willma