du har många vänner

du borde inte leka med mig

med en som ljuger för sig själv

en som letar för att finna något

man inte vet säkert existerar

snubblandes fram mellan skällsorden

för att få fram ett enda ord

(hejdå)

en som inte upplevt livet

längs en soltorkad dammig grusväg

med smärtor igenkännande trakaserande enkronor

letandes efter de rätta orden

fortfarande

du borde ta en titt på mig

för jag är inte den du tror

inte den du hoppas

(synd för dig)

ödsla ingen tid på mig

snälla

inte på en som samlar ögonblick i genomskinliga burkar

för att minnas just dendär vinternatten

just dendär

vandrandes mellan enkronor

jag inte trodde fanns

det är inte en sån du vill ha

inte mig

en som skriker förtvivlat över bortkastade magkrampor

letandes efter svaren på frågorna

som aldrig ställts

men ändå,

hejdå tågen

jag kan gå,

krypa,

kräla,

vem vet

kanske är det fel

att tro på detta

kanske borde jag ta tåget ändå

bort

från

dig

eller så kan jag

låta enkronorna avgöra

men ta mig aldrig,

lova

att aldrig ta mig

låt mig hoppas

att jag kan klara det

utan dig