P-pillret
nuddar mitt
uppsvullna gomsegel
och jag
hostar sådär
äckligt som man gör
när man är sjuk.

Min röst vill
sjunga och nynna
men stämbanden
får inte skaka,
det är förbjudet.

Även om jag trodde
på enhörningar
idag skulle inte
dess blod kunna
lindra min hals.

Och det går inte
att sätta horn
på hästarna vid gården
där månen alltid
lyser så svagt,
för sånt är fel.

Gör te med
honung åt mig
istället.