Någonstans på stadens gator under skenet från en gaslampas låga ,vandrar det ett osett barn ,ett barn som vandrar kall och ensam ,vars enda önskan är att någon ser det. Någonstans på stadens gator när stjärnhimlen lyser i mörkret ,där vandrar ett barn ,ett av de barn som någon hade glömt ,som någon inte ville se.

Någonstans bor ett av tomhetens barn i ett övergivet rivningshus ,någonstans sover ett barn under en trasig tidning ,ett av de barn som någon hade valt att glömma ,som någon inte ville se.

Där i dimmans dunkel ,vandrar ett barn ,någonstans där regnet alltid faller där tårarna för alltid faller ned för kinden ,någon hade glömt det ,men varför ,säg varför ska det vara så??.

Men jag har inte glömt ,inte valt att stänga ögonen och hjärtat ,jag har aldrig låtit bli att se de trasiga barnen som någon glömt ,jag ser och jag lämnar dem aldrig.