Det starka ljuset sticker
i ansiktet
och jag gråter
riktigt hysterisk på
en gammal skola.
Vi spärrar av tre rum
för att prata om
oss två.
Jag kan inte sluta
gråta och skaka och tänka
så du håller om
min kropp för att den
inte ska falla isär.
Och för att inte alla
andra ska
försöka se igenom mig
så dämpar jag
mina snyftningar
mot dina axlar.
Du tillåter mig
inte att luta
mig mot väggarna.
För det är tydligen
dig jag ska luta mig mot.
Och jag erkänner,
det är mycket bättre
att vara ledsen i
din famn än
i en bil på väg hem.