Och jag ville krossa det
mönstrade glaset
som satt i dörrfönstret
och skära i trappan
med det.

Men jag kände ingen
ilska längre utan
jag stod bara ute i regnet
och skämdes.

Det fanns ingen tillbakaväg
för dörren gick i lås
när jag stängde den.

Så jag fick springa i
det blöta gruset
till en annan ingång för
att sitta och vara tyst med dig.