Det sista jag tänker på
innan jag försvinner
från staden är att jag
minnsan ska klippa mig
på Salong Blå någongång.

Och att jag ska irra omkring
i den här staden även fast
allt som egentligen för mig
hit är sönderrivet och
strött med den slöa vinden.

När bussen har åkt runt
i alla cirklar och jag tvingas
gå ut i kylan med mörka
nyanser känner jag mig
som en förrädare.