Natten griper, hård och kall
klöser hennes händer
Mardröm utan intervall
skräcken återvänder

Kryper sakta tätt inpå
kväver varje andning
Gör varje natt i mörkervrå
till en ångestvandring

Väser ondska, skarp som stål
krossar hennes drömmar
Gör änglasömn till avgrundsvrål
terrorminnen strömmar

Skriker högt av vanmaktskramp
rycks till vakenhet
Det som rasar hennes kamp
är själens nakenhet

På dagen hård av bittert svek
kamp mot sorgrepris
Men natt gör sömn till grymhetslek
med hennes själ som pris