Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

då böjer Han sig ner

Jag möter Honom där

vid bristningsgränsen

när min tanke inte längre orkar

Han viskar

att Han stått där hela tiden

i sand och blod och ökentorka
att Han har gråtit mina tårar
när allt föll ur mina händer
och det
som var min räddning
gick förlorat.....

Han står där

just vid bristningsgränsen

och fångar upp mej
när jag sjunker
ner i dyn....

förundrad ser jag
att där
bland smuts och skärvor

springer en källa upp
med rent vatten

och jag får dricka
tills jag inte törstar mer



böjer Han sig ner
och tvättar mina fötter.....





Fri vers av Michaela Dutius
Läst 411 gånger och applåderad av 7 personer
Publicerad 2007-11-09 09:02



Bookmark and Share


  ÅsaLena
underbar dikt! bokmärker!
2007-11-09

    Maria Malm
Underbart vackert skrivet.
2007-11-09

    eva m h
Ja det är förunderligt..... Vackert diktat! Bokmärker!
2007-11-09

    huldran
Mycket stark dikt. Kram Linda
2007-11-09

  Betlehemsstjärnan
Vackert som himlen, om hoppet o tron//B
2007-11-09

  Åsa Gustavsson VIP
tro är nog att våga tänka så
just när man inte orkar mer
får man hjälp
2007-11-09

  Fredrik Stillesjö
Hej Michaela!

Känner varmt med denna dikt. Just där vill jag stå... Hälsar Fredrik
2007-11-09
  > Nästa text
< Föregående

Michaela Dutius
Michaela Dutius