Uttråkad med skrivkramp sitter jag här och stirrar på ingenting.
Illamående klumpen i magen växer och växer.
Har jag ätit för mycket godis, eller är det mitt misstag som värker?
Jag äter lite till.

Oboy pulver, socker och lite mjölk blandat till en smet i min kaffekopp dämpar ångern lite grann inbillar jag mig.

Jag tar upp telefonen med kladdiga fingrar och ringer dig.
Du svarar men när du hör att det är jag så lägger du på.
Jag slickar ur det sista av min chokladsmet.

Det går inte att hejda.
Tårarna bara sprutar.
Sedan sringer jag till toaletten och kräks.

Blandingen av allt godis och mitt hysteriska gråtande kanske inte var det bästa...