Sagan som nästan blev utplånad med död och smärta
Har nu börjat, och blod och tårar spills dag ut och dag in
Varje minut som går, varje timme de når
De tappra soldaterna slåss för att skydda sitt land, sina älskade
De dödar och blir dödade, men viker sig inte för det
De står snart igen, och tar allt de kan få och ger igen ännu mer
De skriker av smärta, och gråter av längtan
De svingar svärden kors och tvärs, tills de kanske träffar rätt
Sorgsna stunder hela tiden, förlorade vänner och kanske familj
Snö som faller i sommarns slut, för att bevisa att kriget tagit slut
Äntligen, de kan kliva av sina hästar och ta av sig sina hjälmar
Känna regn och snö, falla ner på deras kroppar, och tänka på sina nära och Kära som försvunnigt från deras världar
Vi försöker påminna, att du är inte den ände, det är ingen
Soliga dagar och stormiga nätter, du går, och fortsätter försöka hitta hem
Någonstans bakom dina ögon, försvinner sommarn och allt blir annorlunda
Om du känner dig långt borta, och du är helt själv, så långt hemifrån
Du är aldrig ensam
Tänk på dina vänner som väntar på dig i slutet av sagan, ditt hjärta leder dig hem genom smärta och sorg, hur kallt det än är
Vad som än händer, hur lycklig sagan än blir så dör alla ändå i slutet. Tappra soldater med vassa svärd, offrar ni liv för att leva eller offras ni för andras liv Oh, tappra soldater med ett hjärta av stål, vi ser eran sorg och erat rinnande blod, ibland önskar jag att det var jag som dog.


/ Sabbe.