jag har tömt mig själv på ord

tankarna som jag slitit ur mitt huvud

sitter nu prydligt på papper

jag har slagits och bråkat

gråtit och skrattat

och nu är det ingenting kvar

bara tomheten i kroppen

ett ekande rum

är det känslorna som är tomma

eller bara separationsångesten

av att bli klar?