sitter vid mitt fönster och blickar ut över ett vitt och frostigt landskap
alla träden är klädda i sprakande vita förklädnader
en snöflinga dansar över himlen och ner mot marken
efter en liten stund får den sällskap och följs av fler
alla dansar de lika vackert och färgar den iskalla, ljusblå himlen vit
tillsammans följer de vindens rytmiska rörelser
jag kan inte sitta stilla,vill ut och dansa,dansa tillsammans med alla snöflingor
lyriskt kastar jag mig ut genom dörren med halvknäppt jacka och oknutna skor
jag ställer mig mitt på gården i decimeter djup snö
sluter ögonen,sträcker ut mina armar och snurrar
jag snurrar fortare och fortare,ler och låter kroppen falla
men jag är inte rädd,nej, för jag vet att den mjuka snön fångar min kropp
och bäddar in mig ömt och försiktigt
öppnar ögonen igen och tittar rakt upp mot de fallande vita från ovan
små,små vattendroppar bildas på mitt ansikte när de kalla flingorna möter min varma hud
jag tittar mig sakta omkring,ser så att ingen är i närheten
sträcker ut mina armar och ben och gör en snöängel
kommer på mig själv att jag småskrattar,en vuxen männsika som ligger i snön och gör snöänglar,lustig tanke
så många snöänglar man gjort genom åren,när man var liten,minst tusentals
ibland kan jag längta tillbaka till den tiden,då man var liten och bekymmerslös
reser mig försiktigt upp igen och skådar mitt verk
vi är lika du och jag snöängel,ibland ser folk dig inte trots din skönhet och ibland trampar de på dig utan att ens bry sig
men du uppskattas och berör dom som förstår ordet vacker i sin enkla mening