Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

fri som en fjäril



Bunden, fast inuti ett skal
mörka väggar, slutna
utan ljus i en tyst värld

Det äter mig sakta inifrån och ut
orken sugs sakta ur mig
andetag för andetag

sjukdom läker
i sinom tid
men kroppen är så slut

benen orkar inte bära
tunga steg tar mig sakta längs stigen
ensam i skogen, fri som en fjäril som slår ut sina vingar för att lyfta
de är så de brukar kännas

men nu är jag snarare en fjäril som ännu slumrar i sin puppa,
väntar på att få kläckas å ta sitt första friska, fria endetag








Fri vers av ~maria~
Läst 751 gånger och applåderad av 11 personer
Publicerad 2008-09-06 00:05



Bookmark and Share


  Freeman
Jag älskar både ordet fri och fjärilar, så denna dikten blev en av mina absoluta favoriter! *applåderar högt*
2008-11-01

  * Ammi *
vackra rader ..
2008-09-21

    Mickey Blue Eyes
Krya på dig vännen!
2008-09-07

  mollypop
vacker och sorglig.
2008-09-06

  Dilsewat
Tyngd med glimt!
2008-09-06
  > Nästa text
< Föregående

~maria~