En längtans suck
djupa, tunga andetag och ett dunkelt sinne

Hösten har kommit över oss,
och allra mest mig.

En årstid som för med sig färger av renaste guld till djupaste röd.
Friska vindar som leker med de fallna löven och får dem att dansa som aldrig förr.

Men låt dig inte ryckas med och luras av de livfulla lövens dans
en dimma lägger sig som ett tunt lager överallt, osebar för blotta ögat
men igenkännlig för själen.

Känslan av en tung klump i bröstet
en vilja , en längtan att bara få komma iväg.

Mörkret sänker sig fortare nu på kvällarna.
Himlen har fått en gråblå ton, den ser nästan lite ledsen ut
de ser ut som om den vill men inte kan öppna sig
och låta sina tårar falla till marken.

Vi är lika, jag och himlen
jag vill också gråta men kan inte.

Det ligger något konstigt i luften runt omkring,
de får mig att tänka på ett citat jag en gång hört

"jag känner mig så ensam fastän jag har en massa människor omkring mig"



Hösten har kommit över oss.....










...och allra mest mig