När jag ligger på kvällen mitt i mörkret, helt ensam och försöker somna
Hör jag små ljud nerifrån, eka i mitt huvud om och om igen
Tror alltid det först är inbillning
Men när jag koncentrerar mig ännu mera, börjar jag höra små ord
Vet jag att det är ni som skriker, ännu en gång
Kan inte längre ignorera, måsta lyssna
Ni hettar mera och kan längre inte sätta gränser
Ni är båda egoistiska , och kan aldrig erkänna era fel
Istället, får jag ligga där lådsas helt orörd, och gråta
Mitt i natten, fälls tårar
Då man ejentligen kan drömma, och vara lycklig
Men nej. Även när man har chansen, måste man små ut med era skrik och mitt gråt, hur kommer det sig ..
Skrik skrik, och ännu mera skrik

Det här går aldrig .




/ Sabbe .