Lugn, bara lugn
Ingen hör eller ser
Datorns stilla brusande
En brun Ford utanför fönstret
En kvinna talar högljutt från en balkong
om något du inte hör
Oupphörligt är hennes flöde av ord
Rullgardinen i våningen under dig dras ned.

Andas, andas ut
Ingen känner eller vet
Hon vilar vid din kropp
Hennes hand mot din hud
Betydelsen av hennes fingrar
kan tolkas i böcker
beskrivas i målningar
Men enda av hennes beröringar, bara en enda...

Frid, dina ögon, frid
Fröjd och lycka
Hennes kropp är din
Hela hennes själ är för dig
De mjuka svarta håret
Höfternas rundning
Hennes läppars bågar
Värmen i ögonens bruna färg

Känn, känn in
Inget kan gripa dig så
Dina läppar ber dig
att böja dig över henne
Dina händer tvingar dig
att röra hennes axlar och nacke
Din tunga befaller dig att kyssa
hennes panna och mun

Rädd, eller räddad
Du vet att nu är du sårbar
Som en blomma gått i blom
Som ett frö som slagit rot
Du vet att nu är du stark
Nu är du en våg
En för alltid återkommande
del av ett hav.