Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Mitt räddande flöte

*

så länge gick jag här och väntade
på den räddande själens möte
porten till helvetet stod redan och gläntade
i avgrundens djup anade jag den ondes sköte

*

levde länge i tron att allting var förlorat
känslan av att inte kunna sjunka djupare ner
varje liten händelse kändes så förstorad
till slut orkade jag inte kämpa mer

*

såg inte längre någon äkta kärlek
i en värld som kokade över av smärta
en mänsklighet förblindad av dödens svek
i kampen för livet brast mitt längtande hjärta

*

trodde att vi alla var för evigt förtappade
att det inte fanns någonting mera att göra
miljoner själar, trasiga och ihoplappade
hjärtan av sten som inte längre gick att beröra

*

sömnlösa nätter och ångestfyllda dagar
i mörkret fanns döden alltid nära
kvävd av rädslan som ständigt jagar
till slut blev bördan för tung att bära

*

så länge gick jag här och väntade
på den räddande själens möte
porten till helvetet stod redan och gläntade
i avgrundens djup blev du mitt räddande flöte

*

 


Fri vers av Freeman
Läst 527 gånger och applåderad av 14 personer
Publicerad 2007-11-12 20:35



Bookmark and Share

  Connie
Bortom det möjliga finns inte det omöjliga, bara andra slags möjligheter!
2008-02-05

  caasandra
Behövs inte många ord; Vackert
2007-12-14

  bluesatin
Hej vännen!

Vackert, insiktsfullt, tänkvärt, givande, känslofullt. Jag blir väldigt berörd. Texten är så jädra viktig för det du förmedlar. Hopp och att alla kan vara det där räddande flötet, för någon. Tack än en gång för din gåva att skriva! Ta hand om dig.
2007-11-25

  -=em=-
så himla äkta! Samvetets sanning och det gör ont att inse att man har ett samvete. DU, Henke, är äkta! Puss på dej!
2007-11-18

    Pivvi
gillar att du ger läsaren en inblick i hur texten kommer att sluta, vilket skänker hopp. Blir lite nedstämd allteftersom jag läser men så kommer du med ett underbart och fulländat slut, finfin beskrivning av en mardöm ingen vill uppleva...
2007-11-13

  Elisabeth VIP
Tog till mig denna som smärtans diktning. Det är hur den kändes när läste igenom dina ord. Du beskriver den där resan så sant på något vis, resan från vilsenhet till någonform av visshet.

Tack Freeman för att du förmedlar de där känslorna mellan smärta och hopp om befrielse.
2007-11-13

    LadyFool
Mr freeman i sitt esse :) valdigt vackert skrivit och det gar otroligt smidigt att lasa, orden flyter som strommen i den minsta lilla klara back en tidig varmorgon, nar solen sakta vaknar och tander hopp, lust och liv med sina varma stralar..

vackert!
2007-11-13

  Just Emotions
jag vet inte vad jag ska säga längre...
du vet en sån där känsla som inte går att beskriva.. wooow
2007-11-12

  Stensamlaren
jag vet inte varför jag blir lite ledsen...men det är så väldigt bra, som vanligt! Du är så otroligt skicklig med rytmen :) Gillar att läsa dina texter högt! Är sjukt glad att du flyter Freeman! Fortsätt med det, länge länge länge! Och sen, simma i glitterriktingen! :)
*kramar hårt*
2007-11-12
  > Nästa text
< Föregående

Freeman
Freeman