***

Jag vaknade igår
det kändes konstigt …

Tomt ...

 Alldeles tomt …
Det skrämde mig
Det kändes som
om en stor bit av mig själv saknades
Som om jag lagt ifrån mig den
någonstans någon gång
jag minns ej när eller var …
Det skrämde mig …
Men det som skrämde mig mest
var ej att jag tappat bort en bit av mig själv
Det fruktansvärda i uppvaknandet
var insikten
Insikten om att jag ej visste vilken bit
som saknades …

Jag vaknade igår
Sträckte på mig och såg mig omkring …
Tomt
precis som då
tomhet
En skrämmande tomhet
Minnen
Sekundsnabba minnesglimtar
sammanfogade till en helhet
En skrämmande
smärtande helhetsbild av overklig verklighet …

Jag vaknade igår
Kändes främmande
Såg mig omkring
kände inte igen det minsta ting …
Såg mig omkring
ville att du skulle vara där vid min sida
fridfullt vilande med slutna ögon …
Men det var ej dig jag ville se
det var någon
jag ej mer kan få se
skratta, gråta, leva
Ej heller få smeka mer ...

Jag vaknade igår
örngottet var fuktigt
som om jag fällt en eller annan tår ...
Kunde ej förstå
att nu ej var då
Det var som om minnen
ville förtränga
ta över och förvränga
det jag så länge försökt
acceptera och leva med …
- Något passerat,
något som just inte
var någonting annat
än just då …

Jag vaknade igår
mindes en stund
Somnade om igen
– men bara en stund …

Vaknade sen
hoppfullt nyfiken på
om allt jag trott mig minnas
ej varit en dröm ändå

Tomt …

Kändes fortfarande så där underligt
alldeles tomt
Skrämmande tomt …
Men det som nu skrämde mig
var insikten
Insikten om att jag nu visste
vilken bit av mig själv
som saknades …
insikten att nu faktiskt inte var då
men att nu nästan var likadant som då
- men på ett annorlunda sätt …

*****

©Peter Stjerngrim