Jordmannens läppar rör sig inte när han talar
han sänder sitt budskap med samma självklarhet
som solens strålar värmer regnvåt berghäll

Jag hör honom
begraver mina händer i hans tankar
glömmer mig för en sekund
låter honom vagga mig till doft av mark och mylla,
låter honom linda sina rötter
kring min Rotlöshet

Så gärna vill jag somna tryggt i mossan
leva nära leva sant leva äkta leva kärlek
vill stanna när jag borde gå,
vill gå när jag borde stanna

Så gärna vill jag
men hans rötter är inte mina
och jag måste växa själv