Jag hade länge vandrat ensam i den mörka och kalla skogen
Då och då lös solens strålar genom lövverken men de försvann alltid snabbt,
alltid lämnad ensam och kall

Hade nästan gett upp hoppet
men så plötsligt fanns den där framför mig
En ljus och vacker glänta som öppnade sig
Solen trängde igenom löven och lös upp marken som guld
Jag lade mig ner i det lummiga gröna,lutade huvudet mot det mjuka gräset och lät det omfamna mig
Blundade och tänkte..
här ska jag alltid stanna,

ligga i gräset och låta det smeka min hud
ligga i solen och låta solstrålarna kyssa mitt ansikt
ligga i vinden och låta den tränga in i min själ och se \"mig\"






Du kom in i mitt liv och lös upp min vardag
Dina solstrålar träffade mig och värmde min själ
Om jag inte hade hittat dig skulle jag fortfarande vandra ensam i den mörka skogen...