jag bet sönder läppen av frustration
det blödde lite, men det gjorde ingenting egentligen
för det där med att hoppa över smärta
det lärde jag mig för länge sen
eller kanske var det först när du klev innanför min dörr
som jag kände den där stenen
ligger och trycker mot hjärtat
fast jag försökt att glömma dig i säkert ett år nu
så etsar sig alla minnen fast
på insidan av mina två hjärnhalvor
jag har gått vidare, jag lovar
jag har kommit över allt som har med dig att göra
men ändå sitter jag här och skriver om dig och dina misstag


- jag skyller allt på dig