bara du
Månens ljusa sken lyser upp våran väg, våran vandring leder oss genom ett stjärnklart falun. Vinterfrosten har täckt världen och dina ögon tindrar i mörkret. Andedräkten lämnar munnen som ett moln som sakta försvinner i natten. Med rosiga kinder står vi ensamma på en öde gata och mina armar har ringlat sig runt dina kropp. inga ord bryter tystnaden trots att känslorna är i svall, våra ögon skriker ut alla ord som behövs sägas. DIna läppar, varma och mjuka får mina knän att mjukna och alla världens färger att bli starkare, allting har blivit så vackert. Hur länge vi har stått där får vi aldrig veta men dina ögon säger allt. Evigheten har tagit oss ett steg närmare vårat mål.

//Kalle ”kärlekskrank” Forsberg