Då jag vaknade av oljudet - igen och igen-
Kom jag att tänka på mönstret i väggen
hasande vid morgontimmans första dimma,
rum till rum, ett mönster - fast ändå,
bara jag...
På soffan längst bort från källan,
under himelen längst ner.
Fåglar uppå taket passerar, två stycken,
en sitter stilla. Den andre trillar ner.

Ingen sömn fast det är drömmens önskan,
att visualisera sig medvetslös.