vi stod under en svart himmel
och natten speglades i dina ögon som även de var svarta av glas
du viskade vackra ord i min mun,på dina läppar vilade elakheter
som lät så vackra
men jag hörde inte vad du sa på riktigt
för
du förtrollade hela min värld

du berättade om dina drömmar
och
jag lyssnade spänt
hjärtat bultade så hårt i bröstet
att det gjorde ont
och jag funderade nästan på att be dig
att slita ut det
för min skull
då chockade du mig med orden:

\"Låt oss hoppa bungyjump genom sagornas universum för att finna tiden!\"

jag blev så besviken
du krossade allt

men du förstod inte varför



så jag vände dig ryggen och tänkte:
de som hoppar bungyjump är bara för fega för att ta självmord...